Hot 2: Gruvan Norra Kärr
Beslutsprocessen för en ny gruva
För att kunna förstå händelserna kring Norra Kärr är det bäst att först förklara hur beslut om ny gruva i Sverige går till i sina tre steg.
1 Först mutar ett gruvbolag in ett område som de anser lönt att undersöka om det finns mineraler att bryta. Myndigheten Bergsstaten ger bolaget Undersökningstillstånd för tre år. Bolaget har då rätt att provborra. Länsstyrelsen ska godkänna arbetsplanerna. Undersökningstillstånd kan förnyas i omgångar.
2 Om bolaget hittar lämplig fyndighet kan de ansöka om Bearbetningskoncession. I ansökan ska finnas en “specifik miljöbedömning” göras och en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram. Punkt 1 och 2 sker enligt minerallagen men delar av miljöbalken ska användas. Framförallt ska “fyndighetens belägenhet och art inte gör[a] det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen”. Här – och bara här – ska 3 och 4 kapitlet i miljöbalken tillämpas.
3 I sista steget ansöker bolaget om tillstånd enligt miljöbalken för att kunna starta gruvan. Då ska de beskriva i detalj hur de planerar hela gruvanläggningen med den industriella hanteringen av malmen och hur rester från anrikningen ska hanteras: miljöfarlig sand, gråbergsupplag och alla transporter. Detta beskrivs i en stor MKB.
Bolaget kan få Nej i vilken som helst av de tre stegen, men det har skett mycket sällan. Sverige har mycket generös tillämpning av miljölagar i samband med gruvor. Dock verkar det som att HFDs dom har ändrat lite på ordningen.
Dom i Högsta Förvaltningsdomstolen HFD.
I februari 2016 kom ett viktigt beslut från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD), som visar en helt annan bedömning av möjlighet för en gruvverksamhet nära Natura 2000-område än vad regering, Bergsstaten och Länsstyrelse gjort. Regeringens tidigare beslut om tillstånd (steg 2: Bearbetningskoncession) upphävdes av HFD, eftersom bolaget inte hade beskrivit miljökonsekvenserna för hela verksamhetsområdet, (utvinningsprocessen, dammbyggnader, gruvavfall, gråberg, vägar, transporter) som följer av att man vill få fram sin rena metall och det saknades dessutom ett Natura 2000-tillstånd som krävs enligt 4 kapitlet i miljöbalken.
Bolagets miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ansågs helt otillräcklig för en så pass miljöstörande verksamhet som kan förväntas i den fortsatta gruvverksamheten. Men framförallt insåg domstolen att Bergsstatens prövning förutsätter att det först finns ett Natura 2000-tilstånd då gruvverksamheten kan påverka Vätterns om är skyddad enligt Natura 2000-reglerna. Gruvbolaget fick därför starta om men fortfarande (2022) har man inte tagit fram en ansökan enligt regelverket för Natura 2000. Istället försöker man tillsammans med hela gruvbranschen få politikerna att ändra på lagstiftningen så att det ska bli enklare att starta gruvor.
Skandal med gruva intill Sveriges viktigaste dricksvattentäkt
Gruvan planeras som ett stort dagbrott på omkring 160 m djup, 100×400 m och ca 100 m från E4an. Området är vattenrikt och har sin avrinning rakt ut i Vättern. Via vatten och luft kommer tungmetaller som bly, uran och torium att spridas i omgivningen. Eftersom Vätterns vatten har en omsättningstid på mer än 60 år kommer ett ständigt läckage av föroreningar att ansamlas. Gruvbolaget planerar verksamhet i 20-30 år men avfallsproblemet kommer att bestå i sekel.
När gruvbolaget för andra gången fick avslag på sin ansökan om bearbetningskoncession (på grund av att man inte sökt och fått Natura 2000-tillstånd) har bolaget presenterat en ny “design”. Bolaget erkänner vissa av miljöproblemen och lägger ett förslag som ska minska “fotavtrycket”. Förslaget går ut på att berget ska sprängas sönder, krossas och malas till fin sand på plats men den kemiska urlakningen av jordartsmetallerna ska göras på en annan plats. Men detta är bara en skiss som kräver en helt ny process med samråd och miljökonsekvensbeskrivningar.
Gruvan blir ett allvarligt hot mot Vätterns dricksvatten
Mer än 300 000 personer får sitt dricksvatten från Vättern. Örebro kommun med flera grannkommuner planerar ta sitt dricksvatten från Vättern inom ett tiotal år. Stockholm och Mälardalen kommer eventuellt att vilja ta vatten från Vättern inom om saltvatten tränger in i Mälaren på grund av ett varmare klimat och höjning av Östersjöns vattenyta. Då kan mer än 4 miljoner människor att vara beroende av dricksvatten från Vättern enligt Tillväxtverket.
Allvarligt miljöhot även mot sjöarna öster om Norra Kärr
I bolagets första planering skulle lakningsdammarna dräneras österut via olika vattendrag, vilket innebär ett stort miljöhot även mot Sommen och Svartån, vilka också är vattentäkter. Detta innebär att många kommuner längs Svartån, Motala Ström, och hela vägen ut mot Östersjön, kan få sitt dricksvatten förstört. Även med det nya förslaget kan dräneringsvatten behövas pumpas ut mot sjösystemen i öster.
Alla gruvdammar läcker
Det är de flesta experter på dammanläggningar eniga om. Det innebär ett ständigt läckage av tungmetaller och andra föroreningar på båda sidor om vattendelaren, dvs både Vättern och Sommen är hotade. Det är även stor risk för översvämning och dammbrott vid kraftig nederbörd som har skett regelbundet med ca 100 års intervall (hundraårsregn), vilket sannolikt blir vanligare i en nära framtid. Gamla gruvdammar i Norrland läcker och kräver kostsamt underhåll, som betalas av skattemedel när gruvverksamheten upphört.
Uran och torium i Norra Kärrs berggrund
Jordartsmetallerna (kallas även REE efter engelskan Rare Earth Elements) som man vill bryta finns bara i låg halt: ca 1 kilo per 1000 kg brutet berg. Detta betyder enormt stora upplag av avfall efter processen. Eftersom det blir ett dagbrott finns ingen möjlighet att lägga tillbaka avfallet för att mura igen färdigbrutna orter, utan det kommer att ligga som stora högar som täcker kvadrat-km stora ytor i landskapet. Sammantaget blir enorma landområden förstörda i det gamla kulturlandskapet av själva gruvhålet, industrianläggningar, vägar och avfallsupplag.
Återvinning minskar behovet av att bryta nytt
Stora mängder REE finns i soptippar (Urban Mining) och i slagghögar från gamla gruvor, dessutom många gånger i högre halter jämfört med malmen i Norra Kärr. LKAB arbetar nu för att utvinna så mycket jordartsmetaller ur sina avfallsströmmar att det ska räcka till 30 % av hela EU:s behov. Återvinning av de REE-metaller som används idag är mindre än 1% enligt FN (UNEP). Nya krav från EU innebär att 45% av elektronikskrotet ska återvinnas, vilket innebär att behovet av gruvbrytning av REE-metaller sjunker.
Liten malmfyndighet i Norra Kärr och ny teknik minskar behovet av REE-metaller
Malmresursen i Norra kärr har beräknats utgöra 0.4% av världens totala resurs. De REE-metaller som kan utvinnas från Norra Kärr utgör alltså en försvinnande liten del av världsproduktionen. Fyndigheter finns på hundratals platser på alla kontinenter. Kina importerar nu REE-malm från bland annat Myanmar och Vietnam och klarar idag med sin egen brytning bara ca 60-70 % av sitt eget behov. Kina har dock fortfarande en dominerande roll i att förädla malmen till produkter, t.ex. permanentmagneter.
Ny teknik minskar dessutom behovet av flera av REE-metaller, främst inom datorer, mobiltelefoner, bilar, vindkraftverk och batterier. Redan idag finns elbilar utan jordartsmetaller i motorerna. Det finns även nya stora vindkraftverk med teknik utan behov av permanentmagneter.
Besöksnäringen erbjuder många fler arbetstillfällen som varar längre.
Besöksnäringen i området hindras kraftigt av gruvverksamhet. Besöksnäringen är mycket stor i hela Sverige och den starkast växande näringsgrenen. Exportvärdet, dvs vad utländska besökare spenderar i Sverige, var 98 miljarder kr (år 2011), vilket är mer än vad stål och bilindustri tillsammans bidrog med. När det gäller arbetstillfällen så är det besöksnäringen som expanderar snabbast och har lättast att erbjuda arbete för nytillkomna på arbetsmarknaden. Däremot minskar arbetstillfällena inom gruvnäringen genom ökad produktivitet. Vissa arbeten inom gruvindustrin kräver alltmer högspecialiserad utbildning vilka inte finns lokalt kring Gränna eller ens inom Sverige.
Hållbar samhällsutveckling?
Är det verkligen en hållbar utveckling för en region med en gruvdrift under c:a 20 år och sedan kvarstår stora problem att bevaka miljöhot från gruvrester under 100-tals år. När metallpriserna på världsmarknaden sjunker ökar risken för konkurs och då lämnar ofta bolagen en oerhört dyr nota för städning och sanering. Bolagens fonderade medel täcker endast en mindre del, resten får vi skattebetalare stå för.
Norra Kärr är riksintresse för mineraler
Fyndigheten av mineral är i sin helhet utsedd till riksintresse med bland annat motiveringen ”för att långsiktigt säkerställa tillgången på sällsynta jordartsmetaller”, ”för landets långsiktiga försörjning”. Men att Bergsstaten ger gruvbolaget inmutning på mineraliseringen innebär att man bryter mot riksintresset i sin helhet, eftersom gruvbolaget har för avsikt att utvinna hela fyndigheten inom 20-30 år och under den tiden sälja mineralerna till högstbjudande på en global marknad. Detta gynnar inte Sveriges långsiktiga försörjning av dessa strategiska mineraler.
En detaljerad miljöprövning sker i alldeles för sent skede
Bergsstaten och länsstyrelserna i Östergötland och Jönköping gav gruvbolaget klartecken till provborrning och provbrytning i Norra Kärr, trots att gruvbolagets miljökonsekvensbeskrivning (MKB) var mycket summarisk. I den saknas detaljerad information om vilka halter av bly, kadmium, kvicksilver eller koppar den brytbara malmen i Norra Kärr innehåller och hur man kommer att ta hand om detta. Det saknas även information om hur man tänker hantera de betydande mängder radioaktivt uran och torium som blir resultatet av utvinningsprocessen av REE-metaller. Regeringen avslog den överklagan som lämnades in från Aktion Rädda Vättern, enskilda sakägare och Naturskyddsföreningarna runt Vättern, och ansåg inte att det fanns något hinder för fortsatt provbrytning, trots den undermåliga miljökonsekvensbeskrivningen. Som nämnts gav HFD bakläxa till regeringen och tog tillbaka tillståndet.
Andra dammkatastrofer visar hur illa det kan gå
Dyrköpta lärdomar från andra havererade dammar har lärt oss hur man bör tänka vid planeringen av gruvor. Mycket av miljöriskerna går i dag att förutse genom att kartlägga förhållandena nedströms från en föroreningskälla. I stället för att sätta fokus på gränsvärden för enskilda ämnen, bör man prioritera högriskområden. En av Europas viktigaste dricksvattentäkter och tillika ett skyddat Natura 2000-område ligger direkt nedströms den planerade gruvan i Norra Kärr.
ARV fortsätter att bevaka gruvbolagets och myndigheters agerande.