Svar: På kort sikt NEJ. På lång sikt kan det bidra till kvalitetsförsämring, JA!
Vättern har en enorm vattenvolym: 74 kubikkilometer. Trots att Vättern tillförs tusentals kilo bly, koppar och zink och hundratals kilo arsenik, kobolt och krom plus kilovis med kadmium och kvicksilver är koncentrationerna av dessa ämnen ännu mycket låga i råvattenprover från Vättern.
Men även om metallhalterna fortfarande ligger långt under Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten påverkas känsliga arter i ekosystemet.
Den största andelen av metallerna kommer till Vättern genom regn, direkt på sjöytan eller via vattendrag. Det beror alltså till stor del på långväga luftföroreningar. Men det finns också s.k. punktkällor: utsläpp från industrier, gruvverksamhet, avlopp runt sjön och försvarets spridning av ammunition. Försvaret anses vara en av de största punktkällorna när det gäller bly enligt Vätternvårdsförbundets ”Rapport 123”.
Den största delen av nedfall och utsläpp av metaller stannar i sjön och fastnar i bland annat i sediment på botten. Risken med den del som löses upp i vattnet är i första hand att smådjur och växter tar upp metallerna. De förs sedan vidare i näringskedjan.
I Vätternvårdsförbundets ”Rapport 123” beräknas Vätterns vattenmassa tillföras 300 kg bly per år på grund av gammal ammunition som redan ligger på botten. Det skulle innebära en förhöjning av halten bly i vattnet med 10 % per år. Beräkningarna är dock tveksamma av flera skäl.
ARV:s krav är att ny tillförsel av ammunition, granater, robotar, bomber och raketer till Vättern ska stoppas snarast. Försvaret ska åläggas att sanera skjutmål både i vattnet och på land. Försvaret måste hitta andra alternativa platser och alternativa metoder för sina övningar.